Uppdrag Granskning handlar ikväll om att många längdskidåkare på 1980- och 90-talet hade onormalt höga blodvärden. Här är några tankar inför dokumentären «Blodracet» som sänds på SVT1 kl 20.00 (du kan se dokumentären här: http://www.svtplay.se/video/1047471/27-2-20-00)

1. DOPNING FINNS
I de flesta prestationsidrotter, inkl längdskidor, vet vi att dopingen har varit omfattande, speciellt innan testmetoderna var tillräckligt goda för att avslöja fuskarna.

2. ETT NEGATIVT TEST INNEBÄR INTE ATT MAN ÄR REN
Även efter att testerna blivit bättre har elitidrottare fuskat, utan att bli avslöjat. Det senaste exemplet är Lance Armstrong som genom ett decennium fuskade sig till topps. Cykelsporten är även bevis på att många fuskare inte ens är i toppen.

3. ÄRESORDET BEVISER INGET
Lance Armstrong är också bevis att det absolut är möjligt att fronta antidoping-saken, medan man fuskar själv. Utövarnas egna löften och äresord är i sig inget bevis för att man är ren.

4. NORDEN ÄR INTE SPECIELL
Norska cyklisten Steffen Kjærgaard är ett bevis på att utövare från de nordiska länderna visst kan fuska. Det samma gäller danska cyklisten Bjarne Riis, samt en rad finska längskidåkare som avslöjades under VM i Lahti 2001.

Samtidigt ska det påpekas att man inte ska dömmas utan bevis. Många av misstankarna som svävat innan kvällens sändning är indikationer som leder misstanke mot ett flertal personer, utan att det bevisar för något som helst.

På senaste har det även ställts frågor kring U.G. och deras arbetssätt. Deras dokumentärer är mycket konfliktdrivna, musik och klippning används medvetet för att dramatisera och underbygga programmets huvudtes. Ibland spekuleras det i frågor som aldrig besvaras, frågor kan formuleras retoriskt och förutsätter saker som är ren spekulation. På senare tid har U.G. också kritiserats för kontroversiella ställningstaganden, som ifrågasättandet om barn av föräldrar som rökte verkligen är fattiga? Jag hoppas att kvällens dokumentär utreder alla de frågor som lyfts, att saker är väldokumenterade och att spekulationer inte hänger kvar i luften utan reds ur.

Och ett krav vi kan ställa redan nu: De nationella skidförbunden, FIS och dåtidens utövare måste forska, undersöka och kräva svar på vad som har hänt. De utövarna som har dåligt samvete ska lätta på trycket nu, så att framtidens idrottare inte behöver misstänkas för dopning bara för att de presterar på högt nivå.

Öfolket

Där den bästa musik är vågornas brus
ackompanjerat av måsarnas skrik

Där skog och myr har form av tång
och sjögräs

Där hittar du människor med saltvatten i sina ådror
som tapetserad sina hus med fisknät
och förtöjd sina ö-bilar till bryggor

Där hittar du
fred

Fra skoleutstillingen «Att bo och leva på en ö». Ett av fotografiene i en serie på fem. Teksten er satt opp sammen med bildeserien.

Da var hovedmålet med Norges-besøket utført. Tirsdag hadde jeg eksamen i hovedmål (bokmål) og kl. 1330 i dag var jeg ferdig med nynorsken. Det har gått over all forventning, jeg er faktisk så fornøyd at jeg velger å legge ut kåseriet jeg skreiv i dag til allmenn beskuelse på bloggen min. Oppgaven var å skrive et kåseri om fordommer. Les og bedøm selv!

Stogg innvandringa frå nord!

Altfor lenge har vi sete og sett passivt på at ein framand kultur har invadert vårt samfunn og undergrave vår særeigne kultur. Det er på tide å vakne. Vi må stogge framandinnvandringa!

Det har gådd fleire tiår sia dei fyrste nordlendingane kom til Sør-Norge. I byrjinga var dei få, og mange av oss var viljuge til å gje dei ei moglegheit til å tilpasse seg kulturen vår. Vi gav dei arbeid og bustad, og freista å gje dei innpass i samfunnet vårt. Men no kan vi sjå at dei, etter mange år, systematisk og medveten har stridd i mot og nekta å gje slepp på si eigen kultur.

Eitt døme på dette er korleis dei konsekvent held på sitt eige språk. Sjølv nordlendingar som har budd i hovudstaden i heile sitt vaksne liv snakkar framleis på morsmålet, og det nordnorske språket er eit av dei største trugsmåla mot våre kristne verdiar. Med bannskap og vulgære ytringar undergrev dei sentrale verdiar som høflegheit og respekt for andre. Når det norske rettssystemet frikjenner ein nordlending for å ha kalla ein politimann «hæstkuk» forstår vi alle at utviklinga har gådd for langt.

Eit anna døme på korleis denne segregeringa tek form er at mange nordlendingar giftar seg med folk fra same kultur og berre held seg med sine eigne. Eit godt tiltak mot dette kan vere å setje ei nedre aldergrense for giftarmål mellom unge menneske av nordnorsk opphav. Eit krav om at båe har fylt 24 år burde ikkje vere urimelig. Slik kan vi hindre at unge lukkejegerar inngår formaliaekteskap i si jakt etter rikdom og gode.

Vi må også stogge utviklinga der heile slekter og familiar, under dekke av å sameinast med eit familiemedlem, flytter sørover i jakt på vår rikdom. Staten må derfor stille krav til at den som allereie bur i Sør-Noreg har ei god inntekt og tidlegare lytefri åtferd. Berre slik kan vi stogge den ukontrollerte og stadig aukande innvandringa frå nord.

Dei nordnorske bryllaupsskikkane vekkjer avsky blant mange i den etnisk sørnorske befolkninga. Ikkje berre supar dei seg fulle på den framandkulturelle heimebrenten, men bryllaupsfeiringane deira ender oftast med store slagsmål mellom dei to slektene og ofte er det knivar eller farlege fiskereiskapar innblanda. Denne festkulturen gjev samfunnet betydelege kostnader, som sjølvsagt må betalast av lovlydige skattebetalerar frå Sør-Noreg, av di folk må på sjukehus og politiet må auke vernebuinga.

Og som om ikkje trugsmålet mot kulturen vår er nok; dei av nordlendingane som ikkje er arbeidslause og driv dank stjel jobbane våre. Trass i alle militærbasane i Nord-Noreg, sjølvsagt er også dei finansiert av sørnorske skatteyterar, så kjem nordlendingane og tek arbeidsplassar som etnisk sørnorske burde ha rett på.Og dei tek ikkje berre dei militære stillingane, så som på Rygge i Østfold og Magerø i Vestfold . nei, dei har frekkleikens nådegåve og tek vanlege jobbar som anleggsarbeidarar og bussjåførar. Dei vil ikkje ta til takke med å vaske doar på kjøpesenter. Neste gang du slår telefonnummeret til Telenor av di du ikkje kjem deg på verdsveva så kan ta deg fanden på at dataeksperten som svarar deg snakkar på eit sett så du ikkje forstår eit einaste ord av det ho seier.

Framandinnvandring fra nord er det største trugsmålet mot vår kultur, vår framtid og eit sivilisert samfunn. Om vi ikkje kjem med tiltak som stoggar dette åtaket, som skyljer innover oss som ein flodbølgje, vil velferdsstaten og dei kristne verdiane som samfunnet vårt byggjer på bryte saman. Noreg vil kollapse og den etnisk sørnorske befolkninga døy ut. Det er på tide å handle, og vi må gjera det no! Det står om framtida vår.

Sandefjord, 19. november 2009

© Jon Carlstedt Tønnessen